Här har ni en 22-årig brutta som bor i huvudstaden.
En av mina drömmar är att få se alla coola platser som finns i världen och någon gång i livet vill jag tappa andan under stjärnhimlen. Annars pluggar jag på universitetet, hänger på Tjejjouren eller med vänner, fikar, går på bio eller gör det som känns rätt för stunden.
Häng med mig!
God morgon!På väg till jobbet är alla i sin egen lilla bubbla, med tidningen, musik eller en telefon upptryckt i ansiktet. Jag är just nu en av den senare sorten.Avstigning och vallgång till nästa tunnelbana, alla går på rad som små myror. Man trängs för att få en sittplats och ser väldigt besvärad ut när någon råkar nudda en. Sjukt jobbigt med mänsklig kontakt på morgonen! Kanske borde vi titta upp lite oftare och ta i omgivningen mer? Mer om det en annan gång.Det jag tänkte berätta är att samtidigt som jag kliver av för att gå sista biten, så kliver en blomma av. En kvinna går av i dörrparet bredvid och sträcker upp en blomma gjord i typ. Färgglad och med en lång grön stjälk.Jag fattar ingenting utan tycker det ser både knasigt och spännande ut. Straxt bakom henne kliver en hel del tanter ut. Jag hinner på denna korta stund få ihop en del frågor medan jag passerar dem. De står i klunga och nu början blomkvinnan prata rätt högt. På spanska. Mitt i rusningstrafiken en junidag kommer ett gäng turister och ska uppleva och insupa en tunnelbanestation av typen inte-så-spännande-enligt-en-stockholmare. Det kallar jag morgonspänning.Men vad vet jag om vår tunnelbanestationshistoria? Jag kanske borde anmäla mig till nästa guidade tur!