Eller så struntar man bara i det?

Ni vet när man har för små örongpngar och inte kan ha sådana moderna in-ear-hörlurar som alla andra har?

Om ni vet vad jag menar vet ni också hur enormt jobbigt det är när de vanliga hörlurarna är kvarglömda på jobbet under helgen. När man istället har fått låna mammas lurar som råkar vara precis sådana som inte funkar.

Nu sitter jag här på tunnelbanan och överväger att krampartat hålla fingret mot lilla hörluren så det sitter kvar i örat, eller trycka in det ordentligt och sitta heeeeelt stilla så den inte åker ur (vilket alltid sker och ljudet då är lika med noll). Jag har nu lyckats med det sistnämnda och vågar inte svälja då risken är stor att jag inte längre har någon musik. Andas går hittills bra. Tills tunnelbanan stannar...
Min vardag | | Kommentera |
Upp